Historik

Enligt Håkonssagan lät den norske kungen Håkon Håkonssson "bygga Marstrand och många andra ödeöar i Viken". Kung Håkon regerade under 1200-talets första hälft. Det äldsta urbaniseringskriteriet är ett omnämnande 1291 av minoritern (franciskanerna) i M. År 1363 omtala byamän i M och 1438 tolvrådmän. Kristoffer av Bayern gav 1442 M privilegier, vilka 1455 stadfästes av Kristian I.

Stadens exakta upkomst är således osäker, men kan sättas i samband med uppsvinget av sillfisket och skånemarknadens ökande betydelse på 1200-talet. Den nya skeppstypen koggen innebar att omlandsfarten runt Danmark fick ökad betydelse. Sannolikt uppstod M från ett fiskeläge när skeppstrafiken ökade i intensitet längs bohuskusten på 1200-talet. Eftersom staden låg på en ö ute i skärgården torde omlandsförbindelserna ha varit av mindre betydelse.

Sillfisket var uppenbarligen av stor betydelse för M's utveckling. En andra uppsvingsperiod kom under 1500-talets senare hälft, då M utvecklades till att bli Bohusläns viktigaste stad. Den stora sillfiskeperioden under 1700-talets senare hälft gav också ett markant uppsving. Samtidigt fick M status som frihamn (1775). Befolkningen tredubblades och M etablerade sig som ledande tranexportör och stad i Bohuslän. När sillfisket upphörde innebar det samtidigt en nedgång för M.

M var delvis befäst redan före den svenska tiden. Ett kastell omtalas som förstårt 1368, och från 1600-talets början gjordes befästningsarbeten i anslutning till staden. Efter 1658 påbörjades Karlstens fästning. En utbyggnad ägde rum 1667-73, men dagens mäktiga granitborg fick sin form först mellan 1834 och 1857. Redan 1882 lades fästningen ned.

Litteratur:

Margareta Hasselmo, Marstrand. (Medeltidsstaden 22) 1979.

Sven Lilja