Stadtgründung und regionale Zugehörigkeit

Zeit von Zeit bis Zugehörigkeit
um 1290 (Stadtgründung) 1397 Norwegen
1397 1523 Kalmarer Union (DK, N, S)
1523 1658 Dänemark
1658 Schweden
(Län: Västra Götaland)
 
 

Einwohnerzahl (Stadt)

Jahr Einwohner Literatur  
1571 903
1620 903
1699 868
1718 729
1735 729
1750 500
1751 470
1780 1.450
1805 1.189
1830 987
1850 1.000
1865 1.306
1880 1.363
1900 1.614
1950 1.200
1995 1.300 An/Li 2
 

Historik

Enligt Håkonssagan lät den norske kungen Håkon Håkonssson "bygga Marstrand och många andra ödeöar i Viken". Kung Håkon regerade under 1200-talets första hälft. Det äldsta urbaniseringskriteriet är ett omnämnande 1291 av minoritern (franciskanerna) i M. År 1363 omtala byamän i M och 1438 tolvrådmän. Kristoffer av Bayern gav 1442 M privilegier, vilka 1455 stadfästes av Kristian I.

Stadens exakta upkomst är således osäker, men kan sättas i samband med uppsvinget av sillfisket och skånemarknadens ökande betydelse på 1200-talet. Den nya skeppstypen koggen innebar att omlandsfarten runt Danmark fick ökad betydelse. Sannolikt uppstod M från ett fiskeläge när skeppstrafiken ökade i intensitet längs bohuskusten på 1200-talet. Eftersom staden låg på en ö ute i skärgården torde omlandsförbindelserna ha varit av mindre betydelse.

Sillfisket var uppenbarligen av stor betydelse för M's utveckling. En andra uppsvingsperiod kom under 1500-talets senare hälft, då M utvecklades till att bli Bohusläns viktigaste stad. Den stora sillfiskeperioden under 1700-talets senare hälft gav också ett markant uppsving. Samtidigt fick M status som frihamn (1775). Befolkningen tredubblades och M etablerade sig som ledande tranexportör och stad i Bohuslän. När sillfisket upphörde innebar det samtidigt en nedgång för M.

M var delvis befäst redan före den svenska tiden. Ett kastell omtalas som förstårt 1368, och från 1600-talets början gjordes befästningsarbeten i anslutning till staden. Efter 1658 påbörjades Karlstens fästning. En utbyggnad ägde rum 1667-73, men dagens mäktiga granitborg fick sin form först mellan 1834 och 1857. Redan 1882 lades fästningen ned.

Litteratur:

Margareta Hasselmo, Marstrand. (Medeltidsstaden 22) 1979.

Sven Lilja