Stadtgründung und regionale Zugehörigkeit

Zeit von Zeit bis Zugehörigkeit
1546 (Stadtrecht) 1809 Schweden
1809 1917 Russland
1917 Finnland
 
 

Einwohnerzahl (Stadt)

Jahr Einwohner Literatur  
1571 14
1609 61
1635 153
1710 98 Vi
1900 2100
1923 3200
1952 5000
1980 14100
2001 14600 Fin
 

Schwedisch:

Stadens grundande byggde på två fakta: å ena sidan låg Raseborgs gamla och opassliga slott i närheten och å andra sidan försökte den svenska kronan försvaga Revals starka position i ryskhandeln. Genom Erik Flemings åtgärd tillkom i närheten av Raseborg Ekenäs förvaltningscentrum och handelsplats, som erhöll Gustav Vasas öppna privilegiebrev den 15 december 1546. I privilegiebrevet bestämdes borgerskapets beboende-, handels- och hantverksrätt och fastslogs att Ekenäs åtnjöt samma av förmåner som rikets övriga städer. Staden utvecklades knappast inte alls under första åren; utvecklingen hindrades bl.a. av borgerskapets temporära tvångsförflyttning till Helsingfors. Visserligen flyttade borgarna snart tillbaka.

År 1571 var Ekenäs med sina 14 borgare den mista staden i hela riket. Senare, år 1609, bodde där 44 familjer, 7 änkor och änklingar och 10 fattiga. År 1635 var antalet mantalsskrivna 153. Befolkningsökningen upphörde, när borgarna förlorade sina rättigheter till utrikessjöfart år 1614. År 1636 förlorade staden alla stapelstadsrättigheter och sjönk ner till en vanlig uppstad eller en köping. Kvarntullsmantalslängderna uppvisar följande statistik: 99 betalande personer år 1650, 126 år 1663, 124 år 1670, 120 år 1680 och 98 år 1710. Till råga på allt bragte de mäktiga lokala brukspatronernas olagliga handel och Västra Nylands allmoges landsköp stadens livskraft att förvissna.

I början av 1500-talet fanns det bland borgerskapet inflytelserika män som hade påverkat utvecklingen i Åbo, Björneborg och Borgå. Det utländska elementet (holländare, engelsmän, tyskar och skottar) etablerade sig främst som utövare av hantverkarnäringar; deras betydelse inom stadsförvaltningen blev inte särskilt betydande.

Innehavarna av Raseborgs grevskap och deras representanter (fogdar, hauptman, lagläsare, kamrerare) hade en viktig ställning: de deltog i borgmästarvalen och ibland fungerade också själva som borgmästare. Borgmästarna (under 1500- och 1600-talen fanns det bara en tjänsteinnehavare åt gången) byttes ofta. Tydligen först under efter den stora reduktionen fick man borgmästare, som var djupgående kompetenta i juridik. Under åren 1676–1687 handhade kronobefallningsmännen (Hans Borgman, Johan Behm) borgmästaretjänsten, och år 1687 nämndes Erik Diurman till stadens första kungliga borgmästare. Rådmännens antal varierade: år 1623 fanns det bara två rådmän i Ekenäs, men ibland uppsteg deras antal till åtta. Ekenäs hade också en egen församling.

Författare: Kustaa H. J. Vilkuna

Deutsch:

Die Gründung der Stadt baute auf zwei Faktoren auf: einerseits lag Raseborgs altes Schloss in der Nähe und anderseits versuchte die schwedische Krone Revals starke Position im Grenzhandel mit Russland zu schwächen. Durch Erik Flemings Maßnahme entstand in der Nähe von Raseborg das Verwaltungs- und Handelszentrum Ekenäs, welches am 15. Dezember 1546 Gustav Wasas offenen Privilegienbrief erhielt. Im Privilegienbrief wurden die Siedlungs-, Wirtschafts- und Handwerksrechte der Bürgerschaft geregelt, und es wurde festgelegt, dass Ekenäs dieselben Vorteile wie die anderen Städte des Reiches genießen sollte. Die Stadt entwickelte sich in den ersten Jahren kaum; die Entwicklung wurde unter anderem durch die kurzzeitige Zwangsversetzung der Bürgerschaft nach Helsinki (Helsingfors) behindert.

1571 war Ekenäs mit ihren 14 Bürgern die kleinste Stadt im ganzen Reich. Später, im Jahre 1609, wohnten dort 44 Familien, 7 Witwen und Witwer sowie 10 Arme. 1635 war die Anzahl der Gemeldeten auf 153 gestiegen. Der Bevölkerungszuwachs stoppte jedoch, als die Bürgerschaft im Jahre 1614 ihre Rechte zur Seefahrt im Ausland verlor. 1636 musste die Stadt alle Stapelstadtrechte abgeben und sank zu einem normalen Marktflecken herab. Die Mühlzolleinwohnerlisten zeigen folgende Statistik: 99 zahlende Personen im Jahre 1650, 126 im Jahre 1663, 124 im Jahre 1670, 120 im Jahre 1680 und 98 im Jahre 1710. Obendrein machten der illegale Handel der mächtigen lokalen Hüttenbesitzer und der Landkauf des Bauernstandes aus Västra Nyland der Stadt schwer zu schaffen.

Anfang des 16. Jahrhunderts befanden sich unter der Bürgerschaft einflussreiche Männer, die die Entwicklung in Turku (Åbo), Pori (Björneborg) und Porvoo (Borgå) beeinflusst hatten. Ausländische Bürger (Holländer, Engländer, Deutsche und Schotten) etablierten sich vor allem als Betreiber von Handwerk; ihre Bedeutung innerhalb der Stadtverwaltung war jedoch gering.

Den Besitzern der Grafschaft Raseborgs und ihren Repräsentanten (Vögte, Hauptmann, Syndikus, Kämmerer) kam eine Schlüsselposition zu; sie nahmen an den Bürgermeisterwahlen teil und manchmal wurden sie auch selbst als Bürgermeister tätig. Die Bürgermeister (während des 16. und 17. Jahrhunderts lagen die Dienstgeschäfte in den Händen nur eines einzelnen Amtsinhabers) wechselten oft. Wahrscheinlich erhielt die Stadt erst nach der großen Reduktion Bürgermeister, die im Rechtswesen gründlich kompetent waren. Während der Jahre 1676-1687 hielten die Amtsträger der Krone (Hans Borgman, Johan Behm) den Bürgermeisterposten inne. Im Jahre 1687 wurde Erik Diurman zum ersten königlichen Bürgermeister der Stadt ernannt. Die Anzahl der Amtsrichter variierte; im Jahre 1623 gab es nur zwei Amtsrichter in Ekenäs, aber manchmal belief sich ihre Zahl auf acht. Ekenäs hatte auch eine eigene Kirchengemeinde.

Übersetzung: Mike Jensen / Robert Norrman