Malmös historia

Bevarade dokument visar att Malmö betraktades som stad 1275, men stadsgrundandet kan föras tillbaka till 1200-talets mitt. I äldre belägg omtalas den framväxande staden vid kusten ibland som "Nedre Malmö" för att skilja den från "Övre Malmö", som var en närbelägen (dock ej klart lokaliserad) kyrkby utan stadsfunktioner; den nämns redan under 1100-talet men tycks upphöra i början av 1400-talet.

Sillfisket och Skånemarknaden spelade stor roll för den tidiga utvecklingen i staden Malmö, som växte snabbt och blev den ledande skånska handelsstaden redan kring 1300. En andra storhetstid för Malmö inträffade under 1500-talets första del. Sjöfart och handel hade goda tider, inte minst därför att hansestädernas privilegierade ställning försvagats. Dansk spannmål efterfrågades, särskilt i Nederländerna, och utförsel av stalloxar spelade också stor roll.

Malmö påverkades oundvikligen av medeltidens och 1500-talets handelspolitiska och militära uppgörelser mellan Lübeck och de nordiska kungarikena. Under den driftige borgmästaren Jørgen Kocks ledning drogs Malmö in i tidens stora konflikter. En kulmination kom med grevefejden på 1530-talet, då Jørgen Kock aktivt verkade för att stärka reformationen och minska aristokratins och prästerskapets inflytande. Folkmängden i Malmö kan på 1500-talet ha varit i storleksordningen 4 000-5 000 invånare. Malmös utveckling stagnerade dock från 1500-talets slut.

Efter freden i Roskilde 1658 blev Malmö svensk stapelstad. Svenska tullar och andra ekonomiska regleringar försvårade stadens kontakter med det traditionella danska omlandet. Antisvenska stämningar ledde till oroligheter och ett kuppförsök, den s.k. malmösammansvärjningen 1658-59, och skånska kriget (1675-79) innebar ytterligare påfrestningar. Under slaget vid Malmö 1677 belägrades och stormades staden av danskarna, som dock led nederlag.

Utrikeshandeln förblev långsiktigt stabil under 1600- och 1700-talen. Manufakturindustrin spelade en viss ekonomisk roll (textil, garveri, tobak och socker) men var inte tillräcklig för att skapa en mer långsiktig tillväxt. Folkmängden i Malmö under 1700-talet stannade vid drygt 5 000 invånare.

Malmö upplevde en mycket hastig tillväxt under 1800-talet och 1900-talets början och har sedan 1870 varit rikets tredje största stad. Folkmängden uppgick 1870 till 25 000 personer, passerade i början av 1910-talet 100 000 och kring 1950 200 000. Mamlö utvecklades mycket gynnsamt som handels- och hamnstad och blev under 1800-talet Sydsveriges ekonomiska centrum. Fram till seklets mitt dominerade den inrikes spannmålshandeln, men därefter tog utrikeshandeln över, till en början med en betydande havreexport till Storbritannien. Efter 1870 ersattes spannmålen av kreatur och smör. Samtidigt ökade importen starkt. En viktig förutsättning för handelns expansion var det väl utvecklade väg- och järnvägsnät som efter hand växte fram; dessutom utbyggdes och moderniserades hamnen successivt.

Malmö var tidigt en viktig fabriksstad med textil, tobak, livsmedel samt metall och verkstad som dominerande branscher. Den industriella prägeln har också betytt starka socialdemokratiska traditioner alltifrån August Palm, Axel Danielsson och tidningen Arbetet på 1880-talet. Två socialdemokrater valdes 1901 in i stadsfullmäktige, som redan 1919 fick socialdemokratisk majoritet, vilken stod sig till 1985. Från 1920 har Malmös utveckling jämfört med andra städers varit medelstark. Efter 1950 har tjänstesektorn utvidgats väsentligt, och de näringsmässiga skillnaderna gentemot övriga storstäder har reducerats.

upp

Krångliga ord?

Prova att klicka på understrukna ord i texten, så bör du få en ordförklaring. Om det inte fungerar kan du istället läsa vår ordlista.

Problem med länkar?

Om din webbläsare saknar JavaScript måste du välja sida från vår Platskarta istället.