Öregrunds historia

Öregrund erhöll stadsprivilegier 1491 på begäran av fyra borgare från Östhammar, där landhöjningen hade försämrat hamnförhållandena avsevärt. Redan tidigt fick den nya staden svårigheter, och krigshärjningar och förbud mot utrikes seglation ledde 1521 till att den förlorade sina privilegier. Bosättningen fortlevde emellertid, och redan 1554 återfick Öregrund sina stadsrättigheter. Med järnutförselns uppsving på 1500- och 1600-talen kom en period av ekonomisk uppgång, och "öregrundsjärn" blev ett begrepp. Denna utveckling klingade dock av under 1700-talet.

År 1719 brändes Öregrund av ryssarna, och en ny stadsplan utlades 1744. Öregrund har förblivit en av rikets minsta städer - folkmängden ökade blott från knappt 700 till ca 2000 mellan 1800 och 1970 - men har därigenom kunnat bevara mycket av sin idylliska småstadskaraktär. Näringslivet har varit präglat av sjöfarten, samtidigt som Öregrund har fungerat som bad- och rekreationsort.

Öregrunds nuvarande huvudsakligen rätvinkliga gatunät bör ha tillkommit efter någon av bränderna 1652 eller 1744. Stadsbilden präglas av hamnen och den äldre småskaliga träbebyggelsen. I Öregrund finns välbevarade borgargårdar, fiskarstugor och hamnmagasin. Av stort byggnadshistoriskt intresse är också det efter en brand 1829 uppförda rådhuset. Orten har även många ståtliga sommarhus från tiden kring sekelskiftet 1900.

Krångliga ord?

Prova att klicka på understrukna ord i texten, så bör du få en ordförklaring. Om det inte fungerar kan du istället läsa vår ordlista.

Problem med länkar?

Om din webbläsare saknar JavaScript måste du välja sida från vår Platskarta istället.